Kapitel 1: En oavsiktlig återkomst

"CHARON!"
Den klara mansrösten ekar genom skogen som den rödfärgade lilla draken flyger igenom i hög fart. Draken vrider huvudet bakåt lite och konstaterar att dess mästare inte är långt bakom. Det får honom att öka farten lite och han cirkulerar snabbt och vant runt träden och dom lågt hängande grenarna.
"Charon, kom tillbaka hit nu!"
Draken ler brett innan den dyker högre upp bland träden för att komma utom synhåll och få bättre sikt.

Fotstegen ökar hastigheten och hörs närmare och närmare.
"Det här är din sista varning, Charon...!" ryter rösten.
"Tro mig, du kommer tacka mig sen!" ropar draken tillbaka till rösten. "Jag vet att det är något här framme!"
Charon kisar mellan trädkronorna och försöker urskilja vad som döljer sig bortom skogen. Han känner en svag lukt av salt, vilket bara kan betyda en sak. Havsvatten. Charon har aldrig sett havet förut och om det är vad som finns bortom skogen så vill han dit till varje pris.

Andetagen bakom honom blir kraftigare, men mannen som jagar efter honom kommer allt närmare.
"Charon...!" flämtar mannen andfått.
"Vad är på tok, mästare?" frågar Charon och skrattar. "För otränad för att hålla mitt tempo? Vi är nästan framme, sen ska jag aldrig mer flyga iväg så här. Jag lovar!"
"Det löftet... har jag hört... förut...!" flämtar mannen medan han springer.
Den gröna huvan på hans kappa flyger nästan bakåt där han rusar fram bland träden och han försöker matt rätta till den samtidigt som han funderar på att göra om sitt bälte till ett drakkoppel.

Plötsligt så delar sig träden och Charon flyger ur skogen och ut på ett stort, öppet fält. Hans ögon vidgas när han ser vart som är och han stannar upp.
"Mästare!" ropar han. "Brander, kom hit, skynda dig! Du kommer aldrig tro vart vi är!"
Hans blåa ögon spanar ivrigt över området och speciellt det oändliga vattnet som sträcker sig långt borta över horisonten.

Synen gör honom alldeles mållös. Mannen rusar ut från skogen och stannar själv. Han viker sig dubbel med händerna för knäna och hämtar andan i någon minut innan han tittar ut över fältet. Hans syn skyms av en stor kulle och han torkar irriterat svetten ur pannan.
"Charon, jag ser ingenting!" ropar han. "Var i hela världen har du tagit oss?!"
"Havet!" kvittrar Charon lyckligt och dyker ner mot mannen. "Havet är där borta och jag är säker på att jag såg en sån där... fyr heter det, va?"
"Är det allt? Drog du ut oss hela vägen hit bara för att titta på lite vatten...?"
Mannen håller trött ut armen och Charon landar lydigt.

"Inte bara därför," ler Charon glatt. "Mestadels därför, men jag är säker på att jag skymtade en stad därnere."
"Var?"
"På andra sidan kullen! Kolla efter själv."
"Om vi är vid havet och det finns en stad här... då betyder det att..."
Mannen flyttar snabbt Charon till sin axel och börjar skynda sig över kullen. Vinden slår emot honom när han kommer högre upp på kullen. Hård, svalkande och för med sig en svag doft av havet. Fyren tornat upp sig framför dom och mannen inser att hans misstankar var korrekta.

"Titta, där är den!" säger Charon uppspelt. "Kan vi gå dit och titta? Jag vill ta mig allra högst upp och se utsikten!"
"Fyren är ute på en udde," svarar mannen. "Vi behöver en båt eller en liten eka för att ta oss ut dit."
"Rättelse, Brander. DU behöver en liten eka eller en båt! Jag kan bara flyga över!"
Brander suckar irriterat och ska precis ge sin uppstudsiga lilla drake svar på tal då han når toppen av kullen och staden tornar upp sig i hans blickfång. Om han inte redan visste vart dom var så skulle det majestätiska slottet närmast kullen ha avslöjat det.

. "Vi är tillbaka i Dragon Valley," säger Brander. "Jag... vet inte riktigt vad jag tycker om det."
Charon tittar på honom och lutar förvirrat huvudet på sned.
"Vad snackar du om?" frågar Charon. "Vi kommer från Dragon Valley och det här är inte vårt hem. Var är Stora klyftan och Bergsslottet och Måntornet och...?"
"Dragon Valley är bra mycket större än bara vår hemstad," avbryter Brander och stryker förstrött över Charons horn. "Det här är huvudstaden, där kungafamiljen bor. Kanske inte Dragon Valleys största stad, men den största handelsplatsen. Landets största marknader och festivaler hålls här."
"Åh, var det hit dina föräldrar reste för att gå på någon kunglig maskerad?"
"Just det."

Fundersamt så ser Brander ut över området innan han vänder huvudet mot Charon igen.
"Kan du flyga en snabb runda över området och se om du hittar en bra plats att gå ner på?" frågar han. "En stig eller bara ett ställe där det inte är brant nedåt?"
"Rädd för att ramla, boss?"
"Jag vill inte ta onödiga risker om det inte är absolut nödvändigt."
"Säg som det är, boss. Du vill inte riskera att smutsa ner kläderna och göra ett dåligt första intryck på folket."
Brander skrattar lite och skakar på huvudet.
"Tro vad du vill, drakskrälle. Iväg med dig nu!"

När Charon flyger iväg över området så står Brander kvar, djupt inne i sina egna tankar. Han trodde inte att dom vandrade längs Dragon Valleys gränsmarker, men det visar bara att han inte hade så bra koll som han trodde. Huvudstaden ligger i motsatta änden av landet, långt ifrån hans hemstad. Kan det här vara platsen som han och Charon har letat efter? En plats att slå sig ner på?

Hans familj kommer inte ofta till huvudstaden och det är lätt för Brander att smälta in bland alla främmande ansikten som hela tiden kommer och går. Det kan vara värt att höra sig för om det finns någon mark till salu åtminstone.
"Hallå, jorden till mästare! Kom in, mästare!"
Brander tittar snabbt upp och ser Charon cirkulera ovanför honom.
"Vad är det?" frågar han.
"Jag har hittat en stig ner för kullen!" svarar Charon glatt. "Den leder raka vägen ner till slottet. Kom, följ mig!"
Den röda draken skjuter iväg som en pil och Brander följer lugnt efter i sin egen takt.

"Dragon Valley, kan svaret ha legat så nära hem hela tiden, tro?"

För länge, länge sedan...

... i ett land långt, långt borta, känt i legenderna och historierna som Dragon Valley... 

Dragon Valley var en fridfull plats bebodd av både människor och älvor, där både bönderna såväl som adeln levde i välstånd. Marken var rik och frodig, handelsvägar var öppna med både när och fjärran och kungafamiljen (om än högfärdig) regerade med en rättvis hand. 

Dalen utvecklades konstant och influerades av alla handelsmän och resenärer som kom på genomresa. Både för handelns skull, men även för att se det mytomspunna riket med sina egna ögon. 

Få saker hotade dalen och riddare gick från att vara rikets alerta beskyddare till underhållare vid tornerspelen. Dom få andra tjänster som riddarna behövdes till var att eskortera kungafamiljen, adeln och rika handelsmän till sina destinationer. 

Det var hård konkurrens om dessa tjänster, då många riddare ville tjäna sin svurna ed som rikets och folkets beskyddare, inte bli reducerade till simpla underhållare. Andra riddare fann sig väl i tornerspelens liv och nöjen och njöt av folkets applåder och lovord. 

Drakarna, som dalen var döpt efter, levde sida vid sida vid sina mästare och assisterade dom på alla möjliga tänkbara sätt med hjälp av sina unika och häpnadsväckande förmågor och krafter. 

När varje invånare i Dragon Valley nådde tonåren så fick han eller hon sitt eget drakägg att ta hand om och utbildades i draktämjning och drakträning. Drakarna i Dragon Valley kom vanligtvis i två olika varianter. 

Den gröna draken kläcktes från ägg tillhörande bönderna. Dess magiska förmågor hjälpte bönderna med deras grödor och åkrar. Under år med dåliga skördar när bönderna och deras familjer riskerade att svälta så uppvisade den gröna draken en ovanlig generositet, där den delade med sig av sina gömda och välskyddade skatter för att hjälpa sin mästare. 

Det dröjde inte länge förrän den gröna draken blev en uppskattad och älskad kompanjon till bönder över hela Dragon Valley. Efter ett tag så kunde man se en grön drake sittandes på axeln på varje bonde i dalen. 

Den lila draken blev snabbt en symbol för adel och välstånd. Kungafamiljen, adelsmän och även köpmän i Dragon Valley fick alltid dessa lila skönheter i sina drakägg. Det fanns få saker i riket som var charmigare och trevligare än en lila drake. På sin mästares order så förgyllde den en annan persons dag och fick dennas bekymmer att försvinna. 

Det var också en ruskigt social drake, som älskade att socialisera med sin mästare och även hjälpa sin mästare att socialisera med andra. Egenskaper som värderades högt inom adeln. Kontakter och nätverk var det viktigaste för att få ens inflytande att växa. 

För invånarna i Dragon Valley var det ingen hemlighet att en persons drakägg kläcktes till den variant som skulle vara till störst nytta för personen. Bönderna behövde hjälp med sina grödor och att hålla familjen mätt och vid liv under svårare tider. Adeln behövde assistans med att knyta nya kontakter och hålla det sociala livet i topp. 

Gröna och lila var dock inte dom ena drakvarianterna som fanns i Dragon Valley, men det var dom vanligaste. Förr i tiden, då riddarna behövdes för att säkra gränserna och försvara folket, åtföljdes dom av vackert röda, skimrande drakar som eldade upp allt motstånd i deras väg. Men allteftersom att riddarnas livsstil och behov förändrades så förändrades även drakarna i äggen tills det var vanligast att se riddare med lila drakar vid sin sida. 

Undantag dök upp lite här och var i Dragon Valley. Det mest berömda undantaget var nog den gamla mannen vid fontänen på marknaden och hans kolsvarta, bepansrade drakkompanjon som aldrig sa ett knyst eller reagerade på andra i deras omgivning. Såvida inte den gamle mannen blev hotad... 

Den gamle mannen i sig var harmlös och vänlig. En gammal trollkarl som berättade historier, gav råd och spådde framtiden i utbyte mot några ynka simdaler. Hans berättelser var populära hos både yngre och äldre. 

Dragon Valley var inne i en tid av fred och välstånd, men så hade det inte alltid varit. För bara några årtionden sedan inträffade en stor skandal hos kungafamiljen, men den tystades snabbt ner och nu för tiden vågade ingen prata om det högt. 

Men på senare tid hade det börjat höras ylanden om nätterna i dalen och konstiga, okända figurer rörde sig i dom mörka skogarna. Adeln var inte orolig, men bönderna fruktade både det ena och det andra. Allt från en flock med vargar som var ute efter deras djur till ett pack banditer som förberedde ett tillslag mot dalen. 

Dragon Valley stod inför en stor förändring och bara tiden skulle komma att avgöra om dalens nuvarande välstånd skulle kvarstå, eller om livet för invånarna skulle förändras för alltid...